Lördag morgon samling 10.00 vid KL-livs. 12 st. trötta tjejer födda 91 och 92 kommer till samlingen. Vi ledare kollar så att alla är med. Vi åker mot Stöpen där vi skall spela våra gruppspelsmatcher på stöpenplanerna.

När vi kommer fram får tjejerna ett omklädningsrum där dom byter om. Dagen har börjat jätte bra tjejerna har som vanligt 1000 olika frågor om allt från väder till vilka vi möter tex. hur bra är våra motståndare.

Vi svarar som vanligt att vi tror att dom är ungefär lika bra som vi. När alla har bytt om och kommit ur omklädningsrummet skall laguppställningen fyllas i av Helén och lämnas till sekretariatet.

När alla detaljer är klara skall uppvärmningen påbörjas. Under uppvärmningen träffar jag tränaren för Ulricehamns tjejer. Han frågar mej lite hur vi spelar. Jag talar om för han att vi spelar en teknisk fotboll med mycket passningsspel och att vi har svårt mot lag som spelar tufft och bara skickar iväg bollen. Matchen mot Ulricehamn börjar klockan 11.30 på plan 9.

Jag och Glenn diskuterade hur vi skulle ställa upp laget. Vi berättar detta för tjejerna och matchen börjar. Vi spelar en av våra bästa matcher som jag har sett. Bollen går som på ett snöre mellan tjejerna, vilket resulterar i vinst med 2-0. Vi tackar Ulricehamn för god match och laddar för nästa match.

Efteråt kommer Ulricehamn tränare fram till mej och säger att han var imponerad av vårt spel. Sånt värmer oss tränare mycket.

Nästa match är mot Lindome GIF klockan 12.30 endast en halvtimmes vila. Vinst även i den matchen, 2-0 här är vi lite mer pressade men Carro är otrolig i mål och håller nollan.

Tredje matchen och sista för idag är mot Töreboda IK. Vi ledare vet redan innan matchen att vi har vunnit gruppen och är vidare till A-slutspel. Men inte ett ljud till tjejerna om det. Vi har varit med om att säga sånt förut då kan tjejerna tro att det räcker att ställa in skorna. Men idag tror vi att taggtråd serverades till frukost. Tjejerna gör en bra match igen och vinner med 3-0.

Min bedömning var att Töreboda inte skapade en enda målchans under hela matchen. Jag kan vara lite väl gulfärgad ibland. Lite fakta om dagen var 3 vinster och 7-0 i målskillnad.

Efter matchen pratade vi med tjejerna angående matcherna och alla var nöjda med dagen.

Vi bytte om och åkte mot Fagersanna igen. Innan vi satte oss i bilarna bestämde vi att samlingen till söndagens slutspel skulle vara klockan 11.30 vid ingången till Ulvåkers idrottsplats.

Vi ledare var otroligt nöjda, man kan säga att vi var mycket stolta över vad tjejerna hade åstadkommit under dagen. Tror även att tjejerna var det.

Kommer till Ulvåker strax före samlingen vad får jag se då? Några tjejer är redan där. Inga trötta miner idag inte. Vid samlingen berättar jag och Glenn för tjejerna att idag är det cupspel och vid förlust får man åka hem igen.

Men vi poängterar för tjejerna att vi har redan gjort en bra turnering så hur det än går så har vi redan gjort mycket bättre ifrån oss än vad vi trodde från början.

Laget verkar även idag ha fått taggtråd till frukost bara positiva och uppmuntrade ord till alla.

Dags för första matchen idag mot Landvetter IF röd. Matchen börjar och tjejerna tar ledningen ganska snart med 2-0 och en viss förhoppning om att detta kanske går vägen. Just när jag tänker så reducerar Landvetter till 2-1 och mina spanska nerver känns som om dom skulle vara på väg ut. Landvetter trycker då på och skapar några farligheter men då kommer 3-1 på en kontring och man kan andas ut igen. Återstår endast 1 min av matchen.

Domaren blåser av matchen och vi är i kvartsfinal. Nu börjar man fundera, hur skall denna dag sluta?

Efter matchen samlas vi i omklädningsrummet och peppar varann inför nästa match. Vi ledare och tjejerna är mycket nyfikna på vilka vi skall möta.

Det blir Jula BK, som vi har träningsspelat mot i våras under blåst och hagel. Vi förlorade då med 4-1. Idag sade tjejerna att nu skall vi ha revansch.

Matchen börjar lite trevande och Jula tar ledningen med 1-0 och behåller den halvleken ut. I pausen får vi höra för första gången negativa tendenser om att vi klarar aldrig att vända detta. Det är nu man som ledare skall försöka att vara lite psykolog och det vet man ju hur mycket man kan av detta.

Men denna gång var det lätt vi talade om för tjejerna att dom har redan spelat mer matcher än vad vi hade trott innan cupen och att vara i en kvartsfinal i Ulvacupens A-slutspel har inte många lag från FIF varit.

Tjejerna lugnade ner sig och gick ut och spelade andra halvlek som ett nytt lag. Vi gjorde två mycket viktiga mål tidigt i andra halvlek. Efter ledningsmålet kan jag säga att det var länge sedan 5 minuter har känns så långt. Till slut blåser domaren för fulltid, jublet vet inga gränser. Vi tackar för matchen och skyndar till omklädningsrummet för mer peppning. Jula var det hittills svåraste laget vi har mött. Vi hade lite tur men det skall ett bra lag ha.

I det här läget började det bli nervöst bland ledare och föräldrar. Tjejerna verkade ha kommit in i andra andningen. Har vi kommit så här långt skall vi inte förlora nu var våran slogan.

Jag, Helen och Glenn gick bara omkring och småmyste vid det här läget, tänk semifinal i ULVACUPEN. I semifinalen möter vi vinnaren mellan Hörnebo SK och Landvetter IF vit. Alla var spända hur det skulle gå i den matchen för vi brukar ha svårt mot HSK. Landvetter drog det längsta strået, vann efterstraffar. Nu skulle vi möta Landvetter IF vit kompisar till Landvetter IF röd som vi besegrat i 8-dels final. Snacket gick, tror ni dom har toppat ena laget eller gjort 2 jämna lag?

Elin Ingvarsson fick äran att ta emot bucklan, som FIF fick för sin andraplats.   Foto: Pia Palmér

Lindomes ledare kom fram till oss och gratulerade till framgången och önskade oss lycka till i semi. Hon berättade att dom har mött Landvetter många gånger i serien. Lagen dom har här är jämna. Så hon trodde att vi skulle ha en bra chans. Peppningen innan semifinalen var den gamla vanliga. Positivt snack. I kvartsfinalen mot Jula hade regnet börjat och det vara många blöta ledare, föräldrar och spelare som tog planen i besittning mot Landvetter. Tjejerna gjorde en ny mycket bra match, vinst med 2-0 vi var aldrig hotade. När slutsignalen gick och vi fattade att vi var i final skrek tjejerna ut sin glädje över vinsten.

Har inte sett tjejerna så lyckliga under mina år som tränare. Glädjen i omklädningsrummet var otrolig alla 12 tjejerna levde upp som jag inte trodde var möjligt efter en vinst.

Innan final var det paus över en timma. Tur var väl det. Det ösregnade hela tiden så vi fick låna inomhushallen att vara i under regnet. Men till finalspelet blev vi utkörda igen.

I finalen skulle vi möta IFK Värnamos flickor. Vi hade sett dem spela på lördagen och Glenn var mycket imponerad. Stora och fysiskt starka. Jag kände att detta är en otrolig prestation som vårat lag har gjort. Kände att nu började den verkliga nervositeten att smyga på mig. Hur Helen och Glenn var vet jag ej. Vi snackade inte så mycket innan Matchen. Vad det berodde på kan man undra.

Innan matchen skulle börja funderade jag på vad Fagersanna IF höll på att göra i Ulvacupen.

Killarna får ursäkta jag vet att dom också var jätte duktiga men nu tänker jag i första hand på våra 2 flicklag. F10 hade förlorat sin semifinal med 1-0 och F12 var i final. Är inte detta otroligt när man tittar på hur många spelare vi har att tillgå i varje åldersgrupp? Pratade med andra ledare som undrade hur stort Fagersanna är. Diskuterade lite med Qviding från Göteborg. Dom har 13 st. P10 lag vi har ett. Lite skillnad va?

Finalen är igång och nervositeten är stor bland oss alla bredvid plan och på läktaren. Barnen är koncentrerade och taggade för spel. Värnamo tar ledning med 1-0 vi kvitterar. Efter vår kvittering börjar jag tro att detta kan gå vägen. Men bara anfallet efter kvitteringen tar Värnamo åter ledning. Värnamo leder med 2-1 efter första halvlek. I andra halvlek kvitterar vi till 2-2 och spänningen är olidlig som Peter Harrysson skulle ha sagt. Vid full tid är ställningen lika.

Förlängning 2x5 min sudden. Nu kan jag säga att nervositeten är stor bland oss ledare, föräldrar och spelare. Några spelare sitter bara och skriker ut sin nervositet.

Men som tur är har vi TOJJE vid sidan. Han är den fullständiga optimisten vi vinner säger han. Jag kan inte påstå att jag blev lugnare av det. Jag var så nervös att jag nästan glömde att byta spelare. För nu började tröttheten komma. Efter 2x5 min sudden var det fortfarande oavgjort.

Nu skulle ytterliggare en förlängning till 1x3 min sudden med 3 utespelare + målvakt i varje lag endast vara på plan. Vilka skall spela nu tänkte jag. Måste ta dom som ser piggast ut.

I den sista förlängningen har vi både en stolp och ribbträff samt ett friläge. Med lite flyt hade vi fått in bollen. Skall sägas att Värnamo inte var ofarliga i sudden. Men en storspelande målvakt räddade oss många gånger. Finalen slutade 2-2 och måste avgöras på straffar.

I straffdramatiken visade sig IFK Värnamo vara starkast. Vi i Fagersanna gratulerade Värnamo till slutsegern. Fagersanna tjejer har gjort en fantastisk turnering. Efter finalen skulle alla föräldrar fotografera tjejerna som en avslutning på cup äventyret. Nu återstår bara prisutdelningen.

Alla final lag skulle ställa upp sig framför speakerbåset för prisutdelning. När det blev dags för Fagersanna att hämta bucklan har tjejerna bestämt att Elin ska hämta bucklan och hissa den till skyn. Man kunde se på prisutdelningen att det var ett gäng som var mycket stolta över sin prestation.

Jag vill även tala om för er alla tjejer som var med, Ellen, Nicko, Felicia, Sabina, Jonna, Carro, Angelic, Emmelie, Lina, Elin, Jennie och Ida att jag har aldrig varit så stolt någon gång som över er prestation. Jag är helt övertygad att även Glenn och Helen är lika stolt som jag. Tror föresten att hela FIF är det. TACK TJEJER.

/ Text: Tommy Mårdberg