|
Olle Norberg var liten men tuff |
|
|
– Jo då, visst small det rätt bra ibland. Det handlade ju om att ta och ge utan att gnälla. Mamma var nog ganska bekymrad ibland när man kom hem med blåslagna och blodiga ben. Men det gick snart över. Huvudsaken var ju att vi hade roligt, menar Olle. Som så många andra grabbar i Ransberg och Fagersanna var det fotboll som gällde när läxeboken var klar. Grabbarna kickade med egenhändigt tillverkade tygbollar, bl.a. höll man till vid Sjöbolet med stenar som stolpar och buskar som sidmarkeringar. – Efter konfirmationen började det ta fart, det blev liksom lite mer på riktigt då. Så i slutet av 1930-talet kom jag med i Fagersanna IF:s seniorlag, det fanns ju bara ett lag på den tiden. Planen vid Högalidsgatan var mest grus, ojämn och med några grästuvor ute vid kanterna. Det blev ganska många snedsparkar. De första fotbollsskorna fick jag av pappa. Stålhätta och med små dubbar fästade med nubb som stack hål på både strumpor och fötter, minns han. En hård klippa Olle kom redan som junior med i A-laget. Spelade först back, sedan centerhalv och därefter halvback. – Jag var nog en sån där klippa, som dom säger. Inte särskilt stor och kraftig utan liten och ganska hård. Man fick ju inte lägga några fingrar emellan. Det blev många frisparkar och straffar. När domaren sa ifrån att "nu är det slut med ojustheterna", var det bara att lyda. En domareauktoritet som John Hakon från Skövde behövde bara spänna blicken i oss eller blåsa en skarp signal, så visste vi att klockan var slagen. Vi vågade inte ens svära, skrattar Olle Norberg. Preskriberat Han minns när FIF vann Skaraborgsserien div. V som motsvarade dagens div.IV enligt Olle. Sista matchen spelades mot Ekedalen borta. "Då var vi riktigt bra!" Han spelade bl.a. ihop med Biston Carlsson, Åke Andersson, Evert Hasselqvist, Gustav, Larsson, Nisse Larsson och Bertil Larsson. Något som är preskriberat för länge sedan är hans övergång till Tibro AIK. Han minns inte säkert vem som värvade honom men han tror att det var Erik Andréasson. Men rötterna fanns förstås kvar i Fagersanna. När han slutade spela blev han tränare för FIF:s juniorlag tillsammans med Gustav Larsson. I det juniorgänget fanns bl. a. Rolf "Vitus" Waltersson och bröderna Lindström. Trött orkester – Jag var även kassör i FIF ett tiotal år under 1950-talet. Ett intressant och spännande jobb. Största inkomstkällan på den tiden var ju alla festerna i Parken. 50 öre i inträde och dansbiljetter för 15 öre. Det kom folk från alla möjliga håll. Dom kom med tåg, buss, bil och per cykel. Vi hade även tre sommarfester borta vid campingen, vid Örlenbadet. En helg hade vi kontrakterat en känd 5-mannaorkester från Göteborg. Mycket folk var där som vanligt. Jag hade hand om kassan och skulle betala orkestern som skulle spela både lördag och söndag. Plötsligt märkte jag att det bara var tre som spelade på scenen. Var fanns dom andra två? Jag gick bakom scenen och kollade. Jo då, där inne låg två musikanter och sov, dom var måttligt nyktra. Orkestern spelade i skift, tre spelade och två vilade. Förutom en rejäl avbasning fick dom spela gratis på söndagen. Sedan såg vi dom aldrig mer i Fagersanna! Hembygdsföreningen Numera är Olle Norberg trofast och trägen medlem av styrelsen för Ransbergs Hembygdsförening. Intresset och känslan för hembygden har alltid legat honom varmt om hjärtat. Hembygdsföreningen i Ransberg är en av de mest aktiva i gamla Skaraborg. Just nu rustar man inför sommaren. Bl.a. ska museet flyttas från Prästgården upp till hembygdsgården i Brännhult. – Sommarfesten i Brännhult är årets höjdpunkt. Såväl bofasta som sommarboende kommer varje år för att delta i festligheterna, säger Olle Norberg och tillägger att idrott och ett aktivt hembygdsintresse håller honom evigt ung. Jag behöver väl knappast tillägga att Olle sällan eller aldrig missar en hemmamatch med Fagersanna IF? Rolf "Rållo" Ahlrik. |
|
|
Bild tagen i Tidan, slutet på 40-talet: Främre raden Åke Andersson, Lennart Björk, Bengt Birgersson, Börje Karlsson. Mellanraden: Stig Lundberg, Josef Axelsson?, Tore Levin, Nils Larsson. Längst bak: Olle Norberg, Okänd, Anders Johansson |
|
