|
Säg bara "Biston" |
|
|
Helge Karlsson, vem är det? En gammal gubbe som sitter i Tibro och rullar tummarna, spelar bingo och tittar på TV? Inte alls. Helge Karlsson är 86 år och
säger vi bara "Biston" vet de flesta i den här trakten vem jag menar.
"Biston" är fylld av minnen och villig att berätta om sin uppväxttid och
sina aktiva år i Fagersanna IF. |
Hård men schyst. Enkla medel och gott kamratskap var det som gäller, berättar han. Innan jag kontaktade "Biston" påstods det att nämnde Karlsson hade varit en av FIF:s oschystaste mittbackar på sin tid. Detta dementeras å det bestämdaste. |
|
|
|
|
- Jag spelade vänsterback till en början och blev sedan
centerhalv.
Visst spelade jag hårt men väldigt sällan oschyst. På min tid fanns inga gula och röda kort, möjligen fick jag kanske en tillsägelse. Jag rensade framför min målvakt och jag var hård men schyst, hävdar han. Men han erkänner att han kunde vara tämligen argsint både på med- och motspelare. "Biston" säger vidare att respekten för domarna var betydligt större förr. Aldrig någon idé att brusa upp. Det gjorde man förresten aldrig mot någon i uniform förr i tiden. - De i särklass bästa domarna på min tid var Åke Bromm, John Haakon och Broman, den sistnämnde en bagare från Tibro, vidhåller han. Tågbyte i Stenstorp Helge "Biston" Karlsson minns att FIF hade ett bra fotbollslag under hans tid, men att bandylaget (ihop med Tibro AIK) var ännu vassare. - I fotbollen gick vi upp i Skaraborgsserien vilket motsvarade dagens div.IV. Då var vi tvungna bygga ut planen 10 meter åt vardera hållet. Dispens var inte att tänka på. Till bortamatcherna åkte vi ofta tåg, det kunde man göra på den tiden. Ibland bytte vi både i Skövde och Stenstorp för att komma till Ekedalen t ex. Det var matcher som kunde ta en hel dag. Vi sjöng och hade roligt på resorna antingen vi vann eller förlorade, berättar "Biston". Roligare fotboll I slutet av 1930-talet var Helge såväl spelare som materialförvaltare och planskötare. - Före matcherna skulle planens begränsningslinjer markeras. Det gjorde vi med spån som hämtades vid sågverket. På den tiden fanns ingen vaktmästare som kritade planen med hjälp av fina maskiner. De grässtrån som fanns på planen kunde lätt räknas, skrattar han. |
Intresset för Fagersanna och för fotbollen finns
förstås kvar. Men rent generellt tycker "Biston" att det spelades mycket
roligare och mer publikvänlig fotboll förr. - Det hände mycket mer när vi spelade med backar, halvbackar och forwards. Dom som sett bröderna Nordahl, Torsten Lindberg, Bian Rosengren, Gunnar Gren m fl vet vad jag talar om. Det var fotboll det! Bra bandylag Om det var fotboll som gällde på sommaren var det bandy nere på Örlen som räknades på vintrarna. Här hade Fagersanna och Tibro bildat ett riktigt bra lag. - Vi gick faktiskt till DM-final mot Elfsborg och vi var bättre i bandy än i fotboll, påstår "Biston". Hemmamatcherna spelades på sjön nedanför Hasselkvist´s affär eller borta vid Kroaviken. Men först gällde det förstås att skotta upp en tillräckligt stor yta och målen hade vi snickrat ihop och satt hönsnät på. Av bandylaget från "Bistons" tid minns han den flinke vänsteryttern Sven Andersson, de tre bröderna Andersson, de fyra bröderna Larsson, Hasselkvist med flera. - Själv fick jag rycka in som målvakt borta mot Tidan en gång. Vi vann med 22 - 0. Jag hade inte ett enda skott att klara! Det är roligt att tala med gamla idrottslegendarer. Man kan sitta i timmar och bara lyssna. Jag är glad över att ha fått tala med Helge "Biston" Karlsson. En av många som betytt oerhört mycket för Fagersanna IF och för det lila samhället vid Örlens strand. Kanske FIF kan bjuda in sina gamla lirare en mysig kväll när höstmörkret faller eller då snöstormen viner kring knutarna. Dom gamla lirarna har ju massor att berätta. Rolf "Rållo" Ahlrik
|
