Det var dock inte bara ris för A-laget under 2003. Inledningen på säsongen var strålande. Vi hade med två lag i Möbelcupen och efter avancemang från gruppspelet vann båda lagen sina respektive slutspelsgrupper mot lag som Skövde AIK och Skara. Väl i kvartsfinal lottades våra lag mot varandra. Marko avgjorde med 2 mål för lag 1. I semifinalen väntade inomhusspecialisterna Herrljunga. Efter 0-0 vid full tid lyckades Herrljunga avgöra i Sudden Death efter att Edmond i anfallet innan skjutit i stolpen.

Succéen i Möbelcupen följdes upp med en än större framgång. Som sista lag kom vi med i Skaraborg Top 12, inomhuscup i Ulvahallen med Skaraborgs 12 bästa lag. Med undantag för Tidaholms GoiF och Heimer var alla topprankade föreningar med. Det innebar idel division 3- och 4-lag. Efter en trevande start med förlust mot IFK Skövde med 3-2 radades segarna upp. Jula, Vara (kvartsfinal), Ulvåker (semifinal) besegrades samtliga med 1-0. Finalen blev en rysare som gick till förlängning efter en sen kvittering av Floby till 2-2. Vi var dock starkast och avgjorde lägligt i sista sekunden av Sudden Death. Vinst i Skaraborg Top 12 måste utan konkurrens vara det största ett seniorlag i Fagersanna vunnit. Det är definitivt något vi skall vara stolta över och ta med oss från denna säsongen.

Efter dessa framgångar ägnade vi januari-april åt uppbyggnadsträning.

Fotbollssektionen kunde efter ett mycket gott arbete presentera hela 5 nyförvärv. Niklas Harnesk (lång och ståtlig burväktare från TAIK),

Olof Johansson (tuff och teknisk vänsterback från IFK Skövde), Fredrik Gustafsson (energisk, kvick och glad ytterback från Lerdala), Patrik Johansson (snabb back från Väring, nästan lika snabb som lillebror), Torbjörn Ljungqvist (stark och tyvärr skadedrabbad mittfältare från Hjo). Efter ett klart godkänt resultat i de inledande träningsmatcherna (bl a vinst 3-0 mot FFK, 3-1 mot Tibro och 8-1 mot Moholm), åkte vi på ett par förluster precis innan seriestarten (1-3 mot IFK Skövde, 1-2 mot Stenstorp och 0-2 mot Våmb).

Upptakten på serien var den sämsta i mannaminne. 6 raka matcher utan att vi gjorde ett enda mål. Måltorkan berodde dock inte på att vi inte skapade chanser (alla minns väl Skara hemma, där deras målvakt måste gjort sin bästa match i karriären). Tyvärr satte sig oförmågan att göra mål i huvudet och blev en mental spärr. Tillslut blev det vår lagkapten Danne som spräckte nollan i sjunde omgången. Efter 8 omgångar låg vi näst sist i serien med tabellraden: 0 segrar, 1 oavgjord, 7 förluster, 3-18 i målskillnad och 1 poäng.

Trendbrottet kom i 9:e omgången, då Töreboda besegrades på bortaplan med 2-1 efter mål av AJ och Marko. Vi följde upp med 5-0 mot Jula innan våren avslutades med förlust mot Götene och Ekedalen. Matchen mot just Ekedalen var ett tydligt bevis på hur det ofta studsar med ett lag i medgång och emot ett i motgång. Ingen hade kunnat protestera om vi vunnit matchen med de siffror vi fick stryk med (3-0).

Våra bästa matcher för året var enligt min mening Skara hemma (0-0), Töreboda borta (2-1), Stenstorp hemma (8-1), IFK Falköping borta (2-2), Töreboda hemma (4-1) och Levene/Skogslund hemma (4-0).

I dessa visade vi definitivt att vi är ett bättre lag än att ligga i division 5. Skyttekung i A-laget blev, precis som föregående år, Marko med sina 12 mål i serien (nytt personligt rekord efter ett antal säsoger med 11 mål).

Tvåa och trea blev Mattias på 7 och AJ på 6 mål. Trots det bittra slutet fanns det många glädjeämnen under säsongen, t ex Micke Ingvarssons och Magnus Lagerins stabila spel, AJ:s starka höstsäsong då han låg bakom ett stort antal av de mål vi gjorde, Markos aldrig sinande målhunger och Harnesk som visade att Tibro gjort en jätteblunder som inte satsat på honom som förstaval i målet.

B-lagets säsong var precis som A-lagets mycket upp och ned. Det var mest upp på våren och mest ned på hösten. Vi vann 4 och förlorade 4 på våren och låg med på 4-5 plats i tabellen. Vi slog Stenstorp, Skultorp,

Björsäter och Kinnarp/Slutarp. Vi borde även vunnit borta mot Valtorp men domaren lyckades att döma bort vårt segermål i sista minuten för offside (????). Bästa målskyttarna under våren var Edmond och Marko.

Höstsäsongen blev dessvärre inget vidare. Den absolut största anledningen till detta var att vi "tappade" 4-5 seniorspelare. Edmond bestämde sig för att fortsätta i Assyriska, Torbjörn och Micke Hörnebo fick hösten spolierade av skador och Per återvände till Väring. Dessutom var Nolos, Valtorp och Fredrik L borta ett flertal matcher p.g.a jobb, skador och avstängningar. Vi saknade mycket av den nödvändiga rutinen i höstens upplaga av B-laget. Efter 2 vinster och 6 förluster hamnade vi tillslut sjua i serien. Bästa målskytt blev även här Marko på 10 mål, följd av Edmond på 9 och Edman på 5 mål. Edman visade, efter att ha övergett målvaktssysslan han hade på våren, att han kommer att bli en riktigt riktigt bra anfallare. Det största minnet från årets B-lagssäsong är utan tvekan Patrik J:s målsumpning 0,5 meter framför ett tomt mål. Han lyckades med bedriften att skjuta över. Patrik är dock bättre på att fixa gula kort då han behöver (täljde mer eller mindre sönder en spelare i hemmamatchen mot MBK tills han fick sitt gula kort, sedan var han from som ett lamm).

Summerar man 2003 var det ändock ett positivt år. Trots att resultaten inte gick vår väg i serien var lagsammanhållningen och stämmningen i truppen riktigt bra. Vi höll ihop och jobbade för varandra och föll verkligen med flaggan i topp i kvalet. Nu återstår det att se om vi trotsallt kan runda av året som division 4-lag, då vi ev. kan få en friplats som bästa kvallag som inte klarade kvalet. Det vore en grym avslutning på ett år där det mesta studsat stolpe ut efter segern i Skaraborg Top 12.

Hoppas alla är revanschsugna och vill visa klassen under 2004, oavsett om det blir att försöka återta div 4-statusen eller om det blir att slå ur underläge i en stentuff division 4-serie med bl a SAIK, TAIK och Ulvåker.

/Mattias