Till ALLA duktiga ungdomsspelare i FIF! |
Grattis till serieframgångarna. 2001! Det är verkligen roligt att läsa Era serietabeller i FIFLAREN och SLA. Många av Er har lyckats särskilt bra i år. LYCKA TILL 2002! Utan Er får inte FIF några bra Dam A-lag eller Herr A-lag i framtiden. Så fortsätt att träna målmedvetet. Om några år finns Du med i A-laget. Hur är det att spela ungdomsfotboll i FIF nuförtiden? Skriv
till FIFLAREN och berätta! Här kan Ni läsa om hur det var på "min" tid.
Laget som Ni ser på bilden var FIF:s första pojklag. Åldersspännvidden var hela fyra år. Vi var som bäst säsongen 1950-51. Då slog vi flera bra lag t.ex. BK Trix (Karlsborg), Forsviks IF och spelade oavgjort mot Tibro AIK! Vi spelade på Fagersannas gamla plan. Den låg snett ovanför folkparken och kallades populärt för "Mobergsbacken". Hur tror Ni den såg ut? Jo, den var liten, knappt 40 meter bred och c:a 85 meter lång. På ena halvan mot Folkparken till växte det gräs. Den andra halvan var så tuvig och torr, att den kunde liknas vid en grusplan. Som ni förstår låg planen högt och det ställde till problem när bollen gick död. I backen ner mot Parken och stiftelsehusen (som inte fanns) växte då som nu stora enbuskar. Det var inte ovanligt, att en förlupen boll hamnade i en buske och var försvunnen! Att få fram en reservboll kunde ta tid. Vi hade nog inte mer än 2-3 bollar i föreningen, som var så bra, att de dög som matchbollar. Träningsbollarna hade ofta snörningen utanpå. De kunde vara lite ovala och förstorade på grund av att de var väl använda. Sköt man bollen över södra målet hamnade den i Nolgårdens klöver- eller havreåker. Då fick man ta ett skutt över taggtråden och tyvärr trampa ner en del av skörden för att hämta den. Idag har ni väl välformade, hårda fotbollsskor med dubbar? Vi hade blå, tunna gymnastikskor av tyg med gummiförstärkt tå. Gissa om det gjorde ont om man "tåade" en boll. Att kunna skjuta med vristen på en liggande boll var i sig ett riktigt konststycke. Vår teknik var nog inte lika bra som Er. Vår träning bestod mest av "tvåmål". Innan vi startade den spelade vi "enmål". Det innebar att en "offrade" sig som målvakt och alla andra slog tillrättalagda passningar till varandra och sköt på den stackars målvakten. Sköt man utanför eller över fick man själv snabbt leta fram bollen ur rätt enbuske. Vem tror ni klippte gräset? Svar: Ingen! Antingen slet vi bort det eller så gick Nolgårdens kor genom taggtråden och åt upp det. Det sista hände ganska ofta på sommaren och då fick vi börja träningen med att skyffla bort ett 50-tal komockor. MEN VI HADE ROLIGT! Hur vi spelade? Kanske var det lite engelskt över vårt spel. Fem forwards med sidbollar ut till yttrarna och sedan luftpastejer in från hörnflaggorna. vår centerforward var då lite handikappad. Han vägrade nämligen att lära sig nicka. Han kunde dessutom på den tiden bara skjuta med höger fot. Gissa vem det var? Ni kan säkert lista ut, att ytterhalvbackarna och inrarna spelade ungefär som dagens mittfältare. Yttrarna och centern var anfallsspelare och centerhalvbacken libero. Ni har nog idoler bland de stora spelarna i landslaget. Det hade vi också. Vi försökte efterlikna Gunnar Nordahl, "Nacka" Skoglund, Gunnar Gren, Kalle Svensson och många andra. Vi hade också idoler i Fagersannas A-lag. Det kunde vara Gunnar Lagerin (hy), Stig Lundberg (vy),
Gunnar Renström (hy) och även sprinterlöpare i Tibro AIK, Allan Bratt (mv) ,
Börje Nilsson (cf) med flera, med flera.
I början av det här brevet har jag berättat, att bollen kunde hamna i en enbuske. Det hörde till ovanligheterna att spelarna hamnade där. Men en gång såg jag och några kamrater en märklig syn under en A-lagsmatch. FIF:s vänsterback Tore Levin missade totalt en planerad "ishockeytackling" på sin högerytter från Fröjered och hamnade med huvudet före i den största busken, efter en luftfärd på 3-4 meter. Han såg ut som en grön kaktus resten av matchen! Av någon anledning slutade han med fotbollen efter den säsongen!! BREVSVAR FÖRVÄNTAS I "FIFLAREN" Ingvar Aronsson
|