England 93 mer bilder
Efter drygt tre års förberedelser och olika aktiviteter för att få ihop pengar till Englandsresan, var det äntligen dags för avfärd tidigt på lördag morgon den 24 juli.
Avresa
Det mesta lastades på bussen
redan på fredagskvällen, för att underlätta avresan på morgonen. Samling kl
06.00 vid Tappen. Alla var i tid och 30 ungdomar vinkade av mor och far för
att vara hemifrån i drygt en vecka.
Tänk vad trist att behöva lita till "Postis" & Gerd, Göran & Ann, Kent,
Lillen & Gun, Textil-Åke & Birgitta, Urban & Pia, Stig i Skogen & Skånskan
och Fernholt som ställföreträdande föräldrar.
Trassel
Början på resan gick inte precis
som på räls. Det började med att Buss-Ola inte kunde köra själv, en liten
besvikelse. Sen funkade inte kaffeautomaten, vi fick inte heller igång
videon. Men Lillen visste hur man använde mobiltelefonen och det löste sig.
Extra chauffören saknades när vi kom till Helsingborg (bilen hade gått
sönder). Nåväl efter några telefonsamtal fick vi reda på att han var på väg
och till slut korn vi över till Danmark.
Där uppdagades att vi varit för flitiga toalettbesökare och tanken blev
full. Vilket gjorde att en viss lukt steg upp i bussen när toadörren
öppnades.
Oväder
Fint väder i Danmark och
Tyskland bådade gott men når vi kom In l Holland på kvällen brakade
ovädret loss. Ösregn, sedan hagel som låg i drivor (säg ut som snö), blixt
och dunder. Blixtarna kom stundtals så tätt att det var som att köra i
dagsljus Vi säg flera hus som brann och ett oräkneligt antal bilar som
kört l diket. Vår buss med våra duktiga chaufförer tuffade dock säkert
fram
Svårt att sova
Att sova i en buss är Inte det
lättaste men alla utom Kenth, slumrade In då och då. Tidigt på morgonen
var vi framme i Calais, flera tirnmar tidigare än beräknat. Det var bara
att vänta på Anna & Jenny Lagerin, som skulle möta upp kl. 8,30 (från
Spanien).
Strålande fint morgonväder, med klarblå vilken skillnad mot Holland.
On tour: Anna Fernholt, Carina Lundgren, Ida
Hallenberg, Lotten Wengholm har gjort sig hemmastadda medan bussen letar sig
ut i stora världen.
Frukost i Calais
En tidig frukost äts på
parkeringen i väntan. Görans snickarlåda var omgjord till en kylbox, den
fick också tjänstgöra som bord. Primitivt men det funkade.
Inbrott i bilen
Så till slut kom Lagerinarna.
Anna storgrät alla hennes kläder var stulna, de hade haft inbrott i bilen
under natten. Som tur var hade vi hennes fotbollsgrejor i bussen hemifrån.
Anna och Jenny fick pengar att handla nya kläder i England för.
(Vilket de också gjorde!!!! På rekordtid).
Vackra vägar
På förmiddagen siktades Dovers
vita klippor. En dryg timme i passkontrollen kändes som en evighet, men till
slut kom vi in i landet och färden gick på vackra, slingriga och backiga
kustvägar till Portsmouth.
Äntligen framme
Förläggningen låg i South
Hayling en liten stad, som ligger på en halvö c:a 1,5 mil från Portsmouth.
Standarden på skolorna i England är inte lika hög som vi är vana vid
hemma. Det såg faktiskt ganska ruffigt ut, grått och trist. Men våra två
skolsalar var ändå helt OK.
På samma våning som oss härbärgerades Hässelby SK:s damlag. I flygeln under oss Nols IK:s pojklag och Fyllingen IL från Bergen i Norge.
Flickornas favoriter
Det laget blev snart något av
flickornas favoriter, tillsammans med Flame United från Dallas, Texas. Fråga
till exempel Sara hur många telefonsamtal hon får om dagen från Norge.
Det har tjatats om att nästa cupresa ska gå till Bergen. MEN VARFÖR åka till Nordens regnigaste stad bara för att det finns en massa snygga killar där?????
Vidare till Universitetsförläggningen
När tjejerna och några av oss
ledare förlagts i Hayling, åkte bussen vidare till Cupens Högkvarter, Queen
Elisabeth Universitetet i Portsmouth. Där förlades medresande föräldrar och
syskon i studentlägenheter.
Väl
omhändertagna
Vi blev fantastiskt väl
omhändertagna av våra värdar på Hayling; Dave från Irland, Lenas favorit
Steve och den käcka tösen Justin. Fantastiska människor, helt otroliga,
fixade allt, hade alltid tid för ett snack, ordnade med transporter,
matpaket vid utflykter och allt vad vi behövde.
Steve, Dave och Justine, gjorde så att vi kände oss
som hedrade gäster. Tyvärr hade Justine sovmorgon just när vi skulle
fotografera,
Invigning i Guildhall
På kvällen var det dags för
mottagning i det pampiga Guildhall ( rådhuset eller stadshuset) i
Portsmouth, med fotografering på den stora trappan. De olika lagen ställde
upp sig och en stor amerikansk trupp stämde upp med sin nationalsång. Vi var
inte sena med att svara och snart skallade "Du gamla du fria". Men vi fick
inte med oss de andra svenska lagen, Backa IF, Råå IF tex. så vi fick ge oss
för övermakten.
Men det tog vi igen på fotbollsplanen senare.
Gåva till Borgmästaren
Därefter blev det mottagning
inne i Guildhall. Där vi överlämnade en gåva till Borgmästaren, bestående av
en handmålad korg, innehållande bl.a. en Tibro Klubba, lite skrifter om
Tibro och Västergötland + givetvis ett Fagersanna IF Standar, som nu
förhoppningsvis pryder sin plats någonstans i borgmästarebostaden.
Disco och ledarträff
Så var det äntligen dags för
disco i den stora salen, för oss ledare serverades drinkar och vi fick
möjlighet att träffa andra ledare.Gemytligt!
Invigningsceremoni
Måndag förmiddag. Åkte vi till
Queens för att delta i invigningsceremonin.
Anna Lagerin tar emot Cup-Standaret av
Portsmouth`s borgmästare.
Varning för tuffa engelskor
Därefter ett lättare
träningspass, slappa i på förläggningen innan vi åkte till Farlington för
att möta ett engelskt lag Liphook Girls, som enligt en gentleman som brukade
titta mycket på flickfotboll varnade för. "They are a strong team and play a
tough attacking football* sa han. Stora var dom också, många såg ut att vara
betydligt äldre, så vi var lite oroliga.
Klar
FIF dominans
När spelet väl korn
igång visade det sig att vi var det klart bättre laget och dorninerade
totalt i första halvlek.
Tyvärr så blåste det en kraftig sidvind som förstörde det mesta av
spelet. Det drabbade givetvis oss som ett spelande lag mer än den form av
chansfotboll, som engelskorna spelade.
Vi tog
ledningen med 1 - 0 och hade ett flertal fina målchanser att öka på i första
halvlek. I andra halvlek fortsatte värt spelövertag, men Liphook lyckades
komma loss på två långbollar från deras försvar och kunde lyra in två mål.
Långt ifrån rättvist
men sån är fotbollen, det gäller att ta vara på målchanserna. Målskytt var
Therese Rehn.
På kvällen tog vi en
promenad i Hayling, en ganska liten stad, men några pubar hade den. Varav en
besöktes flickorna fick sitta i barnavdelningen och dricka Coca Cola.
Lotten, Jenny, Louise, Elin, Therese R och Karin på Pub-besök
Londonbesök
Tisdagen matchfri. Istället en utflykt till London, för shopping
bla. En del brände här nästan alla pengar, men visst är
det en upplevelse att komma till "storstan".
Göran och "Stig i skogen" hamnade i nån skum auktion
och kom till bussen fullastade med grejor. Sen försökte dom
förklara för sina fruar hur väl de behövde allt skräp.
Dom möttes av överseende leenden och "Ja ja lilla gubben",
respektive "Vad skau du med allt dj - a skiiit till" på
bred skånska.
I London fanns det gott om kläd, skiv, o "punkaffärer"
och några timmar upplevdes, som allt för kort tid.
En kortare sightseeing, med bussen gjordes också, men vår kartläsare Bert '"Lillen" Lundgren såg till att vi hamnade utanför kartan. Efter lite strul på bakgator m.m. fick vi i alla fall se Big Ben, Buckingham Palace, köerna utanför Madam Tussauds vaxkabinett m.rn.
Byteskväll
Kvällen ägnades åt "swapsevening",
vilket betydde byteskväll. Möjlighet fanns att byta till sig prylar från
andra lag. Byteskvällen blev en liten besvikelse men de flesta bytte dock
till sig lite krams. Dekaler, vimplar, t-shirts, kepsar, märken m.m. Nästan
alla har vi nu röda kepsar frän Östersundslaget Krokom/Dvärsätts IF. Våra
tibroklubbor, som Tibro fritidsnämnd skänkt hade vi dock svårt att förklara
vad det var. Andra företag som skänkt grejor var bl.a. Scan, Västgöta
lantmän, Sparbanken, Föreningsbanken, Posten, Rockwool, A & T Textiltryck
m.fl.
Den bästa grejen fick vi av Uno X i 'Tibro som ställde upp med 26 väskor,
dom bytte vi inte bort. Vi behöll dem som lagväskor i stället.
Trevlig kanadensare
Medan bytesmarknaden pågick
besökte vi föräldrar och ledare puben runt hörnet. Där träffade jag en av
Ormstown Soccer Clubs (från Kanada) ledare Richard Downing, en verkligt
trevlig prick. I c:a en timmes tid (=några pint), jämförde vi flickfotbollen
i Kanada och Sverige. Helt klart är att den är större starkare i Sverige
Imponerad
Han hade sett oss spela mot
Liphook och var klart imponerad, framför allt av vårt passningsspel, vår
"strong teamspirit" (vår starka laganda ungefär) och våra kämpatakter.
Ormstown Soccer Club beläget 13 mil utanför Montreal, berättade han var helt
överlägsna i sin Provins Quebeck. Inga förluster på flera är och inte heller
något insläppt mäl på 30 matcher i rad. Det sa han inte bara för att hans
dotter stod i mål, utan hela försvaret var mycket starkt. Som avsked sa jag
att i morgon är det dags att spräcka nollan, då gör min dotter nr. 2, Elin
mäl på din dotter. Han bara garvade och önskade "Good Luck".
Bra match
Onsdag. Efter frukost bar det av
till Queens, för matchen mot Ormstown.
Där gjorde vi en pangmatch i första halvlek och hade ett klart grepp om spelet. Men deras försvar var inte lätt att ha att göra med, några farliga chanser skapade vi dock, men det ville sig inte i stället fick dom ett lite tursamt mål i 33 spelminuten (strax före paus) efter ett missförstånd i försvaret.
Olycklig
start l andra
Tyvärr började andra halvlek
lika illa, med en för lös bakåtpassning och det blev 0-2 i första minuten.
Eftersom vi var tvungna att vinna matchen för att gå vidare var det nu bara
anfall som gällde.
Straff
Vi försökte verkligen och efter
20 minuter fick vi chansen när Anna Lagerin fälldes i straffområdet. Straff!
Elin förstås, eftersom hon lagt in alla tidigare straffar. Våra tjejer på
kanten ansåg att när Elin ska skjuta straff är det givet mål. Men nerverna
höll inte och straffen placerades 1 dm utanför stolpen. Därefter tappade vi
modet lite även om vi flyttade upp spelet ännu mer På de sista fem minuterna
kontrade kanadensiskorna in 3 mäl till och förlustsiffrorna blev hela 0-5.
En parantes dock. Matchtiden här var längre än i seriespelet hemma och med normal speltid 2x30 min hade förlusten stannat vid 0- 1.
Beröm
av motståndaren
Förlusten var dock inget att
säga orn, men efter spel och chanser borde den kanske begränsats till 1 - 2
ungefär. Richard var mycket nöjd efter matchen och sa att dom hade spelat på
topp Men att han kunde inte komma ihåg någon match de blivit så hårt pressat
som i första halvlek. Det dom behövde var ett som han sa "Lucky goal",
vilket de också fick. Sen kontrollerade dom matchen med stark defensiv och
kontringar.
Fagersanna och Ormstown samlade i för"brödring" efter matchen
Enorm ledare
Eftermiddagen användes till
shopping i Portsmouth men Göran och jag spionerade på vår nästa motståndare
Dallas Flarne United från U.S.A. som spelade mot irländska Wilton United.
Här såg vi en fantastisk ledare i det amerikanska laget En 'fyrkantig" dam i hundrakilosklassen, som tuffade fram som ett lokomottv på kanten och manade på sina tjejer med en tordönstämma. Henne kunde vi haft som bingoropare hemma då kunde vi skrotat högtalaranläggningen.
Men hon var snäll i sin matchning, det var mycket Come On, go for it, get the ball, you can do it och dyl. Men gick det inte fort nog, ville hon fä dem att flyga. T.ex. 'Fly, Sharon Fly. Vi tittade mer på henne än på matchen, som slutade 0-0
Disco-Dip
På kvällen var det Disco-Dip.
Disco på Pyramids Center ett nöjesbad ungefär som Gustavsviksbadet i Örebro
eller Badet i Jönköping. Det gick att kombinera badande och disco-dans.
Killarna från Dallas var hår och några av tjejerna skaffade sig "pojkvänner"
Gemytlig
stämning
Hem från dessa tillställningar
åkte man i dubbeldäckade bussar, tillsammans med andra lag. Här frapperades
man av den goda stämningen mellan lagen. Åldersskillnad och nationalitet
hade ingen betydelse
Speciellt en resa utmynnade i en allsängstävling mellan ett irländskt 10 årslag och ett ungerskt 19 årslag. 10 åringarna var samstämmiga och mänga, så ungrarna fick hämta förstärkning från undervåningen. Det hjälpte inte.
Ett gäng killar från Backa försökte men de kunde inte så många sånger så de fick ge sig. Jag tror till och med att våra tjejer fått svårt, men de var tyvärr inte på denna buss.
Härligt att se det irländska 10 årslaget i mörka kostymer och slips, prydligt vattenkammade
Fagersanna besegrar Dallas
Torsdag. Efter frukost åkte vi
in till Queens, slappade, en del åkte till Portsmouth centrum, men de flesta
tittade på andra matcher.
På efterrniddagen var det dags för vår sista match. Motståndare Dallas
Flarne Utd, USA.
Matchen kunde startat bättre, 0-2 i baken efter 5 minuter Det såg ut som en
ny förlust var på gång. Men vi stuvade om i laget och kämpade oss in i
matchen och reduserade rättvist genom Jenny Lagerin strax före paus.
Drömfrispark
I andra halvlek spelade vi ut
amerikanskorna och vann klart med 4-2. Efter bla. en härlig frispark av Anna
Lagerin i krysset. Äntligen tog vi vara på våra målchanser.
Målskyttar Anna Lagerin 2, Jenny Lagerin, Lotten Wengholm
Fint publikstöd hade vi också, norska Fyllingen hade kommit för att heja på oss.
Göran
får bada
Kvällen
ägnades åt Pubbesök, där vi åt middag. Här gjorde flickorna en kupp och
lurade ner Göran och mig till stranden. Tanken var att vi bägge skulle få
bada. Nu är ju Göran lite klenare än mig så han var den enda som åkte i.
Jubel när Göran dyblöt kravlade sig upp med krabbor, tång m.m. hängande i FIF-overallen.
Ormstown
vann Finalen
Fredag. Förberedande städning på
salarna. Shopping på stan mm. Innan det var dags för finalen i vår klass.
Mellan Ormstown och Portsmouth FC ett av Englands bästa flicklag, som vunnit
sina matcher med 9-0, 11-0 5-0 inför finalen och var storfavorit.
Men påhejade av oss, lyckades Ormstown vinna matchen med 1 - 0. Svensk
flickfotboll är stark. Vi pressade faktiskt Ormstown hårdare i 1:a halvlek
av vår match.
Fagersanna måste därför anses ha kommit undan med hedern i behåll, lagen i Sverige håller helt klart en mycket bra klass internationellt. Hade bollen rullat vår väg i alla matcher, kunde vi varit i final och med lite tur till och med vunnit.
Avslutning
Kvällen ägnades åt Prisceremoni
och avslutningsdisco i Gulldhalls stora sal. En mycket jobbig historia för
de flesta, nu var det snart dags för hemfärd och avsked från alla
uppvaktande killar. Tjejerna hade ju ett drömläge eftersom det var många
fler pojklag än flicklag. Det gick ungefär 5 killar på varje tjej, så
dom hade fullt upp.
Gråt
Frågan är om det har gråtits så
mycket nån gäng som på bussfärden hem till Hayling. En sak är säker inte
gräts det av hemlängtan eller efter mamma.
Hemfärd
Lördag. Hemfärd efter att ha
tagit avsked från våra värdar Dave och Steve. Justine hade sovmorgon och
kunde inte vinka av oss. Vi gav bort några FIF T-shirts till de snälla
mat-tanterna bl.a.
Therese Gustavsson och Liesette Sirén, som var för
gamla för att spela, i denna cup var årskullen delad i augusti. Därför kunde
inte hela vårt lag spela. Men de var extraledare i stället.
Lägg märke till de snygga FIF t-shirtarna de bär.
McDonalds i
Antwerpen
Nu tog vi den snabbare
motorvägen mot Dover. Färjade oss över till Calais, vidare mot McDonalds i
Antwerpen. Efter maten hittades en lekplats och barnasinnet rann till på
samtliga. Chockade belgare höll på att sätta hamburgarna i fel strupe.
Tur med färjorna
Vidare till Puttgarden, bara åka
på färjan, inga problem i Danmark rakt på färjan i Helsingör. Inga
väntetider hemresan kunde inte gått smidigare. Många trodde vi var i Danmark
när vi stannade för frukost vid Eurostop i Halmstad. Dom hade sovit sen vi
klev på bussen efter tysklandsfärjan.
Sverige
Härligt med svenskt kaffe och
frallor. Mjölk inte att förglömma. Resten av resan gick också bra och vid
middagstid tidigare än beräknat anlände vi till Fagersanna.
Lyckad resa
Sammanfattningsvis en mycket
lyckad resa Jag tror till och med att det blev bättre än de flesta väntat.
Tjejerna längtade redan efter nästa resa. Vem vet något blir det nog nästa
säsong, men inte så långt givetvis.
Vann 5000:-
En grundplåt har vi, eftersom vi
hade turen att vinna 5.000: -, som Folksam lottade ut bland de närvarande
lagen vid Svenska Cupfinalen för damer. Gideonsbergs IF-Älvsjö AIK som
spelades i Borås.
Hålla ihop tjejerna
Idén till englandsresan kom för
tre år sen, som ett led i att försöka hålla ihop tjejerna så inte för många
slutade. .
Gör som vi
Till slut en uppmaning till
andra lag, gör något liknande det är mycket jobb men det är det värt.
Ingemar Berg